 |
|
 |

Att
gjuta metaller vill säga, att under deras flytande
tillstånd åt dem giva en bestämd
skapnad, som de även bibehåller sedan
de åter antagit fast form. I allmänhet
tillgår detta så, att en ihålighet
eller fördjupning av en viss figur, fylles
med den smälta metallen. Det sålunda
åstadkomna stycket benämnes, med ett
allmänt namn, gjutgods.
Beskrivningen
på denna sida finns att läsa i en lärobok
i mekanisk teknologi från 1800-talets mitt.
Det kan tyckas länge sedan, men inte mycket
har förändrats sedan texten skrevs. Här
berättar vi om hur det går till när
vi på Byarums Bruk gjuter våra möbler.
Vi vill också sätta in Byarums Bruk i
ett sammanhang och börja från början,
i gjuteriets vagga. Långt innan någon
lärobok i mekanisk teknologi var påtänkt.
Säg
gjutgods och tankarna går säkert till
en smutsig fabrik i industrialismens gryning, kanske
i England eller möjligen i Sverige. Gjutjärnet
har kallats det 19:e århundradets fingeravtryck
och utan gjutjärnet hade många av de
två senaste seklernas uppfinningar förblivit
tankefoster, om ens det. Gjuteriindustrins frammarsch
var utan tvivel en av grundpålarna i den industriella
revolutionen. Men gjutgodsets tideräkning började
långt före den industriella revolutionen.
Att
gjuta metaller är en konst som människan
känt till länge. Vi borde kanske, istället
för smutsigt, hett och bullrigt bruk, föreställa
oss Kina för två tusen år sedan.
Skickligt göts där vid denna tid exempelvis
en hel bro i järn. I Europa fick man än
så länge nöja sig med att gjuta
i brons, som inte kräver lika hög värme
för att smälta. Exakt när vi även
här i Europa lärde oss att gjuta järn
är osäkert, men arkeologer i Sverige har
grävt fram masugnar som är tusen år
gamla kanske var vi först i Europa med
järngjutning. Vad man säkert vet är
att under senmedeltiden göts järn även
i Europa. Tekniken hämtades antagligen från
Orienten.
 Under
mitten av 1500-talet övertog så järnet
bronsets ställning som det ledande gjutmaterialet,
främst därför att järn var ett
billigare alternativ. Och eftersom det militära
behovet av artillerimaterial var stort, expanderade
järnanvändningen i Europa snabbt.
|
|
|
|
|